Forskningsöversikt
GW501516, ofta kallat Cardarine, utvecklades som en selektiv agonist för peroxisomproliferatoraktiverad receptor delta (PPARδ). Forskning har främst fokuserat på dess potentiella effekter på lipidmetabolism och uthållighetsanpassning, men utvecklingen stoppades efter att carcinogenicitet observerades i djurstudier.
GW501516 binder med hög affinitet till PPARδ och aktiverar transkriptionsprogram som ökar fettsyraoxidation och förbättrar lipidprofilen.[1] I prekliniska modeller har agonisten visat sig stimulera energimetabolism i skelettmuskulatur och lever, vilket resulterar i ökad oxidativ kapacitet.
I musmodeller ökade GW501516 uthålligheten genom att uppreglera gener kopplade till oxidativ metabolism och fibrer av typ I.[2] Andra studier har beskrivit förbättrad lipidtransport och minskad aterogen riskprofil hos djur, men fynden är begränsade till korttidsförsök.[1]
I en liten dubbelblind studie med överviktiga män gav två veckors behandling ingen förbättring av insulinresistens, men visade ökade nivåer av HDL-kolesterol och fettsyraoxidation i skelettmuskulatur.[3] Förlängda kliniska program avbröts dock innan större effekt- eller säkerhetsdata hann publiceras.
Långtidsstudier på gnagare visade ökad förekomst av multipla tumörer vid kliniskt relevanta exponeringar, vilket ledde till att utvecklingsprogrammet stoppades.[4] Även om mekanismerna bakom carcinogeniciteten inte är fullt klarlagda, understryker resultaten behovet av extrem försiktighet.